Debatt För två veckor sedan kom besket. 132 arbetsförmedlingskontor läggs ner runt om i landet varav två kontor i länet samt förvaltningsavdelningen i Uppsala. M, KD och SD har i riksdagen fått igenom en statsbudget som omöjliggör en vettig arbetsmarknadspolitik i hela landet, inte minst här i Uppsala län, där kontoren i Enköping och Gimo (Östhammars kommun) försvinner samt förvaltningsavdelningen på arbetsförmedlingens kontor i Uppsala.

Att avveckla arbetsförmedlingens kontor i Gimo och Enköping och förvaltningskontoret i Uppsala, verkar minst sagt förhastat. Sverige ska leva, även här.

När arbetsförmedlingens kontor i Gimo läggs ned får personer boende i till exempel Öregrund sex mil enkel väg till närmaste kontor. Med buss enkel väg tar det en timme och 54 min. Enköping som har länets näst största arbetslöshet (1 333 personer), där läggs kontoret ner. På förvaltningskontoret i Uppsala finns socialkonsulenter som arbetar med personer med sociala svårigheter som påverkar arbetsförmågan, och som innebär svårigheter att sköta arbete, genom så kallat psykosocialt anpassningsstöd. Vem ska ge dessa personer stöd i att söka arbete?

Artikelbild

| 132 arbetsförmedlingskontor ska läggas ner runt om i landet, bland annat kontoren i Enköping och Gimo samt förvaltningsavdelningen i Uppsala.

När en kommun blir av med sitt arbetsförmedlingskontor kan man tänka att det går att kompensera med digitala lösningar och att resa lite längre.

Bor man i Stockholm city och ska ta sig några kilometer extra till Globen, Nacka eller Liljeholmen kanske det inte är så farligt, men om man bor i övriga landet kan det bli alldeles för långt, och i Norrlands inland kan det bli tiotals mil.

I enlighet med Januariavtalet, som ju undertecknats av S, MP, C och L, ska detta lösas med fristående aktörer. Det fungerar säkert strålande i Stockholm, Göteborg och Malmö som har mellan 50 och 75 fristående aktörer och en helt överhettad marknad.

Men ibland finns ingen fristående leverantör alls, ibland bara en och i nästan hälften av områdena tre eller färre. Det är ingen fungerande marknad eller valfrihet! När det gäller Uppsala län är det och Stockholms län ett enda leveransområde med 66 stöd- och matchningsleverantörer. Det låter ju jättemycket. Och ett stort utbud finns säkert om man bor i Stockholm eller Uppsala, men hur det ut i andra delar av vårt län?

Om vi återigen tar Öregrund som exempel är det ändå då sex mil till närmaste leverantör (Skutskär och Uppsala).

Att till i höst, när lokalerna stängs ner och de anställda slutar, ha en fungerande marknad för helt andra tjänster inom Arbetsförmedlingen som det i dag inte finns en enda leverantör till, är osannolikt.

Det finns anledning att reformera arbetsmarknadspolitiken och det går inte att ha Arbetsförmedlingskontor precis överallt. Men en person som står långt ifrån sitt nästa jobb måste få möta professionella människor regelbundet och nära. För många kan det handla om socialkonsulenter, audionomer, fysioterapeuter, psykologer eller arbetsterapeuter.

När inte bara lokalkontoret försvinner utan även åtta av tio socialkonsulter förstår man att det här kommer att vara riktigt dåligt för dem som behöver hjälpen mest.

En hjälp som inte går att ge på Skype eller lösa digitalt på annat sätt. Och detta händer samtidigt som S, MP, C och L skrev i Januariavtalet att ”insatser för personer med funktionsnedsättning berörs ej av denna omläggning”.

Förutom avvecklingarna ska även takten öka på förflyttningen från det fysiska mötet till självservice i första hand och till service på distans via chatt, video och telefon i andra hand. Det kommer att försvåra för många personer med olika funktionsnedsättningar; de kommer i högsta grad att beröras.

De flesta kommuner har byggt upp egna arbetsmarknadsenheter för att komplettera Arbetsförmedlingen. På många ställen kan Arbetsförmedlingen säkert skapa vettig samverkan med kommunen för att täcka upp vakuumet som uppstår. Men vem tror att det går att göra så här brådstörtat när mer än hälften av alla kontor läggs ner?

SKL har varnat för att Arbetsförmedlingen abdikerar från sitt ansvar och de har knappt inlett samtal med Arbetsmarknadsdepartementet om hur man ska göra i stället.

Ni som företräder vårt län på olika politiska nivåer, oavsett partifärg, har nu inte bara möjlighet, utan också skyldighet, att prata med era moderpartier och försöka hitta en mer hållbar omställning av arbetsmarknadspolitiken än det här. För Uppsala läns skull.

Yvonne Flambe ordförande i Akademikerförbundet SSR:s distriktsförening i Uppsala län

Anne-Lie Bygdén 2:e vice förbundsordförande i Akademikerförbundet SSR