Regeringen meddelade i somras att man tills vidare avstår från att skriva under FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen (TPNW). Under sin tid som utrikesminister kämpade Margot Wallström (S) med övertygelse för en värld fri från kärnvapen.

När Wallström nu meddelat sin avgång är vår förhoppning på hennes efterträdare Ann Linde (S) att dörren till att skriva under förbudskonventionen, som lämnats på glänt, inom kort ska kunna öppnas.

År 2017 röstade Sverige för en konvention som ska förbjuda kärnvapen i FN. Senare samma år tilldelades Nobels fredspris till organisationen ICAN som arbetar för avskaffandet av kärnvapen. Risken för en global kärnvapenkatastrof år 2019 är lika stor som under kalla kriget på 1950-talet. Detta menar experter från Bulletin of the Atomic Scientists, bland annat för att mer ”användbara” kärnvapen utvecklas och sänker tröskeln för kärnvapenkrig.

Det allmänt upptrappade världsläget är ett faktum. En stegrande konflikt mellan kärnvapenstaterna Indien och Pakistan kring Kashmirregionen förvärrar läget avsevärt. De två ursprungliga kärnvapenstormakterna USA och Ryssland lämnade båda det historiskt viktiga bilaterala INF-avtalet i år, som hittills förbjudit dem från att bruka medeldistansrobotar.

Därmed ökar risken för en militär kapprustning. Det hela blir inte mindre oroande av den senaste tidens anspänning mellan USA och Iran, där FN:s internationella atomenergiorgan IAEA meddelat att man dessutom hittat spår av vad man misstänker vara uran i huvudstaden Teheran.

För ett annat faktum är att endast en skarp detonation, oavsett om den sker avsiktligt eller av misstag, av ett vår tids kraftfulla moderna kärnvapen skulle orsaka ofattbar massdöd, lidande, förödelse och humanitär katastrof på bara ett par sekunder. Den skulle även orsaka klimatförändringar som inom några år skulle innebära slutet för vår planet.

År 2019 är också året då Sverige valde att avstå från att ställa sig bakom och underteckna förbudet mot kärnvapen. Det var ett för omvärlden oväntat avsteg från vårt lands långa tradition av tydliga ställningstaganden i dessa frågor. Regeringen la i stället all kraft i frågan på det existerande icke-spridningsavtalet (NPT).

Vi hade hoppats att man skulle kunnat ha haft dessa två tankar i huvudet samtidigt och också ställt sig bakom konventionen om ett kärnvapenförbud. Ett vägledande avtal som syftar till att fungera normerande globalt, då de flesta länder trots allt inte har kärnvapen.

Stora delar av Europa och USA ligger förmörkat under Natos kärnvapenparaply. Natos medlemsländer kan av princip inte underteckna FN:s kärnvapenförbud i dagsläget. Men alliansfria länder som Sverige är fria att ställa sig bakom förbudet, oavsett våra strategiska försvarssamarbeten med exempelvis Nato.

En intressant jämförelse med vår del av världen och det överhängande kärnvapenhotet är att det i regionen kring den uppblossade konflikten mellan kärnvapenstaterna Indien och Pakistan tycks vara regel snarare än undantag att grannländerna ställt sig bakom kärnvapenförbudet.

Bangladesh, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Burma, Malaysia och Brunei har alla skrivit på. Nya Zeeland, Vietnam och Thailand har skrivit på och ratificerat. Samt att Afghanistan och Sri Lanka har deltagit aktivt för att ta fram och även rösta för förbudet i FN.

Enligt en årlig opinionsundersökning som Palmecentret låter Sifo göra är 85 procent av befolkningen för att Sverige undertecknar TPNW. Vi kommer att fortsätta driva på för förbudet i vår av- och nedrustningskamp för en värld fri från kärnvapen.

Vi har inte bara en lång historia och tradition inom svensk socialdemokrati, freds- och arbetarrörelse att luta oss mot i denna övertygelse, vi har ett tydligt mandat från svenska folket. Politisk tid är i regel lång, men tiden för detta beslut kan inte tillåtas bli det. Imorgon kanske det är för sent.

Anna Sundström

generalsekreterare, Olof Palmes Internationella Center

Ulf Bjereld

ordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet

Malin Malm

ordförande, Socialdemokratiska studentförbundet

Philip Botström

ordförande, SSU

Carina Ohlsson

ordförande, S-kvinnor

Daniel Andersson

ordförande, HBT-Socialdemokrater Sverige