Vi föräldrar och anhöriga till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) i Uppsala välkomnar utbildningsnämndens beslut om fler specialpedagoger med NPF-kompetens i förskolan.

Det är nödvändigt med tidiga insatser, och förskolan behöver mer kunskap om våra barns behov. Satsningen behöver också kompletteras med en rad andra åtgärder, som till exempel anpassade mindre grupper. Samtidigt befarar vi att en satsning på förskolan riskerar att bli verkningslös om inte skolan nu ges rätt förutsättningar och resurser.

Vi ser tyvärr i alltför stor utsträckning att barn i Uppsala inte får det stöd de behöver vid skolstarten. Även i de fall där barnet redan har en diagnos och förskolan lämnar över information om barnets behov, så klarar skolan ofta inte av att möta upp med rätt stöd och anpassning.

Barn slås ut från skolan allt tidigare och stannar hemma från skolan vid allt lägre åldrar. Det framgår också i Autism & Aspergerförbundets senaste undersökning. Där syns en oroande trend att barn mår så dåligt i skolmiljön att de ofrivilligt stannar hemma redan i lågstadiet.

Vi föreslår därför en obligatiorisk rutin där skolan alltid utreder barnets behov av stöd inför skolstart om förskolan har signalerat att ett barn kan vara i behov av stöd.

Samma rutin behövs vid stadieövergångar och skolbyten. Stödet behöver sättas in direkt och en kontinuitet behöver finnas för att förebygga misslyckanden som kostar ännu mer i längden. I dag kan det ibland fungera tvärtom – ett barns stöd dras plötsligt in från en termin till en annan, utan att en konsekvensanalys har gjorts.

Vi vill också understryka vikten av att lyssna på lärarna. En av de absolut viktigaste satsningarna man behöver göra för att våra barn inte ska slås ut i skolan, är att den politiska ledningen tar lärarna på allvar när dessa efterfrågar resurser för att kunna undervisa våra barn.

Många lärare känner att de inte ens har tid att lära känna våra barn tillräckligt väl för att kunna utforma ett bra stöd. Lärarnas Riksförbund Uppsala vittnar om att lärarna har blivit så vana vid att få nej när de ber om resurser till våra barn, att allt fler ger upp och slutar efterfråga dessa.

Vi föräldrar vet hur viktigt det är att våra barn får en tillitsfull relation med en vuxen för att det ska vara möjligt för dem att vistas i skolan. Därför får aldrig en lärares uttryckta behov av ökade personalresurser ersättas med andra insatser. Våra barn har rätt till hjälpmedel, anpassningar i miljön och rätt kompetens, men för att satsningar ska ge resultat måste det finnas vuxna som har tillräckligt med tid för dem.