Utsläppen av växthusgaser måste sänkas avsevärt för att minska takten i den globala uppvärmningen och de negativa effekterna av klimatförändringen. Parisavtalet från 2015 ålägger oss att genomföra åtgärder för att hålla ”en global temperaturhöjning detta århundrade långt under två grader Celsius över pre-industriella nivåer och att fortsätta arbetet med att begränsa temperaturhöjningen ytterligare 1,5 grader Celsius.”

Universitet och högskolor är de statliga myndigheterna som står för de största klimatutsläppen från flygresor.

Flygresorna spelar en viktig roll i internationaliseringen av forskarnas verksamhet. Internationalisering i olika former tjänar det vetenskapliga arbetet bland annat genom att skapa nätverk av experter, datainsamling, och genom utbyte av idéer och forskningsupptäckter vid vetenskapliga konferenser. För att Uppsala universitet ska fortsätta att vara internationellt ledande inom forskning är en betydande grad av internationalisering avgörande.

Artikelbild

Erik Melander

Samtidigt behöver vi som är verksamma vid universitetet ställa oss frågan om hur vår egen verksamhet bidrar till den accelererande klimatkrisen.

Vår egen institution, Institutionen för freds- och konfliktforskning, tillhör sannolikt en av de enheter som släpper ut mest per person.

Vi har genomgående en internationellt präglad forskningsmiljö. Vi samarbetar med forskare runtom i välden och bedriver fältarbete på plats i konfliktdrabbade länder som ofta ligger långt ifrån Sverige. Vi deltar aktivt i internationella nätverk och konferenser för vetenskapligt utbyte och policypåverkan.

Som freds- och konfliktforskare är vår främsta insats för att bekämpa hotet från okontrollerbara klimatförändringar att bidra till kunskap om fredliga lösningar på konflikter och hur risken för krig kan minskas.

Artikelbild

| Kristin Höglund

Men vi måste också resa frågan om hur vi kan bidra till den klimatomställning som nu akut behöver genomföras i alla sektorer av samhället.

Vår institution har nyligen fattat beslut om att i linje med Parisavtalets målsättning ha som avsikt att minska institutionens klimatutsläpp från flyg med 50 procent på fyra år, med en reduceringstakt på omkring 15 procent per år.

Artikelbild

| Isak Svensson

Det är ett mycket ambitiöst mål som kommer kräva stora förändringar.

Klimatutsläppen genom flyg ställer oss som enskilda forskare inför ett individuellt etiskt ställningstagande. Men vi menar att det privatmoraliska perspektivet inte räcker. Det behövs ett åtagande på organisatorisk nivå för att på allvar påverka flygutsläppen som genereras av universitetens internationalisering. Det behövs exempelvis en hög grad av utveckling och innovation när det gäller hur vi genomför internationella konferenser och möten, där vi behöver finna nya former genom webbaserade lösningar. Vi behöver omprioritera i våra vanor när det gäller fältarbete, inbjudan av internationella gäster och deltagande i konferenser.

Vi kommer också behöva vara proaktiva när det gäller val av flygbolag, val av biobränsle, organisering av resrutter, användning av klimatkompensering, etc.

Vi kommer att fortsätta behöva flyga. Men vi har tagit ställning för att aktivt ställa om vårt resebeteende för att minska forskningens ekologiska avtryck. Vi vänder oss nu till andra institutioner vid Uppsala universitet och lärosäten i Sverige med följande frågor: när tänker ni besluta om målsättningar i linje med Parisavtalet? Om inte vi som är verksamma vid universiteten kan göra denna omställning, vem ska då göra den? Om inte nu, när?

Ralph Sundberg, docent, miljökoordinator

Erik Melander, prefekt

Kristine Höglund, professor

Isak Svensson, professor

Samtliga på Institutionen för freds- och konfliktforskning