Det går inte att klaga på temperaturen inför söndagens val till Europaparlamentet. Utspelen har avlöst varandra och veckans slutdebatter i radio och tv slår sina föregångare från riksdagsvalet vad gäller intensitet och angreppsvilja. Anrättningen har också kryddats av affärerna med toppnamnet Peter Lundgren (SD) och den före detta EU-politikern Lars Adaktusson (KD) som båda kan komma att påverka resultatet i morgon.

Kristdemokraterna skadas som parti om man inte håller rent i frågan om aborträtten. Att abortlagstiftning avgörs på nationell nivå spelar ingen roll. Det går inte att ha företrädare som gör gemensam sak med Malta, som har totalförbud, och med rörelsen mot en mer restriktiv abortpolitik i en rad andra EU-länder som Polen, samt i USA. Adaktusson, KD:s andre vice ordförande, har ju också talat inför abortmotståndare och uttalade homofober i Colombia tidigare i våras.

Partiledaren Ebba Busch Thor har, liksom förstanamnet på EP-listan Sara Skyttedal, tagit avstånd från Adaktussons röstande i parlamentet. Men ett frö av tvivel har såtts. Abortmotståndarna finns i Bryssel, och de blir inte färre med framgångar för partier som till exempel högerextrema Vox i Spanien.

SD-ledaren Jimmie Åkesson har fortsatt förtroende för Peter Lundgren, som utreds för ofredande och som erkänt de faktiska omständigheterna. Den märkliga filmen med honom och den utsatta kvinnan lämnade ingen oberörd, och väldigt många illa berörda. Sverigedemokraterna lär gå framåt jämfört med valet för fem år sedan, men kanske inte så mycket som man hoppats.

Indirekt spelar sådant som januariavtalet och bensinupproret SD i händerna, trots att detta har inte har mycket med EU att göra. I en undersökning från LO uppger 27 procent av medlemmarna att de tänker rösta på SD, medan 32 procent föredrar S. Vid förra EU-valet var förhållandet 55-13 i socialdemokratisk favör.

Huggsexan om de 20 svenska platserna i parlamentet pågår in i det sista och det finns inte utrymme för fler misstag. Här finns inga utjämningsmandat som i riksdagen - det är allt eller inget. MP (4 mandat) och L (2) kan få sin representation halverad och ändå betrakta det som en framgång. För V, KD och C (samtliga med ett mandat) gäller motsatsen – den dubblering det kan bli är en besvikelse. Och Moderaterna, som enligt Novus (23/5) tagit röster från KD och SD mot slutet, är nöjda med att få behålla sina tre mandat.

När vi blickar över Europa på måndag kommer det också att visa sig vilka nya koalitioner som behövs för att hålla de nationalistiska partierna stången. Det kommer att gå, delvis tack vare franske president Macrons parti En Marche. Högerextrema partier går framåt på många håll, men inte så mycket som de hoppats. Vi vaknar upp till ett nytt Europa, men med känslan av att hade kunnat vara värre. Mycket värre, faktiskt.