Den som fryser tänder kanske en brasa för att värma händerna. Det känns skönt, men efter en stund börjar man se sig om efter något mer långsiktigt, som en uppvärmd bostad, någon sådan finns dock inte i sikte. Det omgivande samhället mumlar också om brist, höga kostnader och att vi får se, men erbjuder till slut en lösning – du får obegränsat med ved till din eldstad. Lite så känns det med ordningsvakterna i de svenska kommunerna.

I våras hade 54 kommuner, nästan var femte, ordningsvakter som patrullerade på en eller flera offentliga platser (Ekot 24/4). Det är garanterat fler i dag då man svarat upp mot en intensiv diskussion om medborgarnas krav på trygghet. Inte minst i Uppsala som under de senaste månaderna förstärkt bevakningen. ”Utökat område för kommunala ordningsvakter” (12/12) och ”förstärkt närvaro av ordningsvakter i Uppsala centrum” (5/2) meddelas det bland annat.

Alla är ense om att trygghet och ordning på gator och torg i grunden är en statlig, polisiär uppgift. Men samtidigt medvetna om att polisen inte räckt till på senare år, och inte kommer att räcka till på ytterligare ett antal år trots politiska utfästelser. Att tryggheten verkligen är bristfällig visar såväl Brå:s undersökningar som ett antal mediereportage, till exempel UNT:s serie nyligen om flickors utsatthet i Uppsala city.

Bevakningsföretagen har funnits där, och utan särskilt mycket lock och pock har de kunnat veva in skattepengarna. Det är bara att kontraktera, förlänga och sedan förlänga igen. Vad skulle man annars göra? Det känns inte riktigt bra att skicka ut folk med två veckors väktarutbildning bland tungt kriminella och i svårt segregerade miljöer. Den smidiga lösningen lär kosta i någon form vad det lider, det råder det knappast någon tvekan om.

I Stockholms tunnelbana släpades en gravid kvinna ut från en vagn härom veckan. Vad som hände exakt får utredningen visa, men det lär komma fler liknande utredningar. Väktare gör så gott de kan, de är inga onda människor. Det finns rötägg, som överallt annars, och kanske har de lättare att slinka igenom här, som den avhoppade väktaren Jenny Bengtsson tror (Aftonbladet 8/2). Hon beskriver också en machomiljö bland de anställda. Men framför allt har landets alla ordningsvakter en övermäktig uppgift i förhållande till sin utbildning.

Det värmer gott från den ökade bevakningen. Har det inte blivit lite lugnare den senaste tiden? Men det är bråttom att få ut välutbildade, synliga kommunpoliser över landet. Ett lönepåslag för yttre tjänst är en variant. Det måste också finnas ett mellanting mellan två veckors och två och ett halvt års utbildning, en påbyggnadsutbildning för särskilt lämpliga väktare som kan få ett ökat ansvar. Med befogenheterna är det värre. Lagen är strikt, och nya inrikesministern Mikael Damberg (S) måste visa på en väg mot en fungerande svensk polis igen.