Som nyvald Europaparlamentariker vill hon ge tillbaka. Men Incir tänker inte sitta och kura i Bryssel. ”Jag vill vara hemma så mycket det går för att visa vad EU gör för folk,” säger hon. Hemma är alltså Uppsala där hon, efter uppväxten i Bergsjön i Göteborg, började studera 2009.

Sedan följde två år i Wien som generalsekreterare för socialistiska ungdomsinternationalen (IUSY). Därefter har hon suttit som biträdande internationell sekreterare för Socialdemokraterna. Hennes kandidatur i EU-valet motiverades med att ”Bergsjön i Göteborg har mer gemensamt med Slotervaart i Amsterdam än med Vaxholm i Stockholm".

Den tilldelade platsen som ordinarie ledamot i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter är perfekt, klargör Incir. Det internationella engagemanget för demokrati genomsyrar allt hon gör och säger. Allt låter väldigt… Palme.

Incir instämmer. Om Sverige aldrig haft en internationellt solidarisk socialdemokrati hade hon inte fått leva i öppenhet och frihet, förklarar hon under sin andra officiella arbetsdag som ledamot i Strasbourgs myllrande EU-parlament.

Men Incir oroas för vad hon kallar ”extrema krafter,” exempelvis religiösa samfund i Uppsala – som den salafism som ledarsidans Sakine Madon förtjänstfullt kritiserat. Incir nämner även hur en europeisk kristen höger driver frågor som begränsningar i aborträtten. Hon gör en direkt koppling till Uppsala.

”För ett år sedan sade Ebba Busch Thor att hon inte på 20 år skulle samarbeta med SD. Nu äter de lunch ihop. 20 år gick fort.” Incir hade även känt sig tryggare med Ullenhag som Liberalernas partiledare.

Hon hyllar dock samarbetet i Uppsala mellan S, L och MP. Trots stora skillnader i den ekonomiska politiken ligger de nära varandra i frågor om demokrati och inkludering.

Det här ter sig motsägelsefullt. Finländaren Alexander Stubb hade varit bättre på posten som EU-kommissionens ordförande, menar Incir. Stubb blev inte nominerad av konservativa EPP-gruppen – kanske för sin progressivitet inom jämställdhet och mänskliga rättigheter, spekulerar Incir.

Samtidigt vore Stubb enligt Incir dålig då han står för en ”neoliberal ekonomisk politik”. Vad hände med att stötta politiska motståndare som står nära i demokratifrågor men långt ifrån varandra i ekonomiska frågor?

Det finns heller inget likhetstecken mellan neoklassisk ekonomi och nyliberalism. Samuelson, Sen och Arrow – tre av de tydligast vänsterorienterade ekonomerna och Nobelpristagarna – opererade alla inom den neoklassiska skolan. Samtidigt var de klart liberala pristagarna Friedman, Smith och Buchanan rätt kritiska till det neoklassiska teoribygget.

När det blir dags att lämna Strasbourg gör Evin Incir det med flyg och inte tåg. Men hon vill att EU ska erbjuda alla bättre transportalternativ. Återstår att se om hon får gehör i utskottet för demokratifrågor.