Det var en annan Donald Trump som ställde sig i talarstolen i kongressen i tisdags kväll för presidentens årliga tal till nationen, State of the union. ”Vi ska agera, inte som två partier, utan som en nation”, sade han och uppmanade till fler kompromisser i den amerikanska politiken. Lismande framhöll han också att fler jobb än någonsin i USA går till kvinnor och att även kongressen fått fler kvinnliga representanter.

Det är naturligtvis grovt hyckleri av mannen som polariserat landet mer än någon annan och som inte gjort sig känd för en positiv kvinnosyn. Skälet bakom är att stödet för presidenten viker, från omkring 40 till 30 procent av väljarna, och att hans kärnväljare inte kommer räcka för en andra presidentperiod. Valrörelsen inför presidentvalet 2020 har inletts och Trump kommer som vanligt att göra allt för att vinna. Frågan är bara om det räcker.

Mycket kan hända på ett år. Vid samma tillfälle 2018 möttes Trump av jubel från den republikanska delen av publiken, många iklädda ”Make America Great Again”-kepsar. I tisdags var det tyst där, bland slipsar och mörka kostymer. Medan vitklädda kvinnor (en hyllning till suffragetterna som slogs för rösträtten) på den demokratiska sidan gjorde sina röster hörda.

Det finns en opposition mot Trump nu, den har kvinnliga förtecken och leds av talmannen Nancy Pelosi. Hon har helt sluppit tillmälen som Crooked Hillary (Clinton) eller Pocahontas (Elisabeth Warren). Det finns en respekt hos Trump, om inte i grunden så av nödvändighet. Han måste helt enkelt samarbeta och försöka vinna Pelosis stöd.

”Jag ber er försvara vår södra gräns”, sade Trump om muren mot Mexiko. Likaså bad han (indirekt riktat till Pelosi) att sluta med ”löjliga utredningar”, i första hand syftande på Rysslandsutredningen mot presidenten men också mot sådant som att begära ut hans deklarationer. Men om utredningarna fortsätter och om det inte blir några pengar till muren, om statsapparaten tvingas stänga igen nästa fredag, blir det troligtvis den vanlige twittrande Trump som träder fram igen.

Hans utrikespolitik har möjligen ett större stöd i USA, eller åtminstone ett större ointresse. Den går i princip ut på att lämna alla avtal och samarbeten. Han strider med Kina om handeln, lämnar kurderna i Syrien åt sitt öde och sade den gångna helgen upp kärnvapenavtalet INF med Ryssland. Nu ska han träffa Nordkoreas Kim Jong-un igen, han som enligt en färsk FN-rapport kunnat behålla alla sina kärnvapen trots löftena förra våren.

Går det framåt för Trump? Har världsledaren USA sina ”bästa dagar framför sig”, som han uttryckte det i State of the union-talet. Kärnväljarna tycker säkert det, alternativt struntar de i det. Men vad säger de vitklädda kvinnorna? Det har numera betydelse, och det måste Trump ta hänsyn till vare sig han vill eller inte.