Marie Yovanovitch var USA:s ambassadör i Ukraina fram till i maj i år då hon plötsligt kallades hem efter att ha förlorat president Trumps förtroende. I förra veckan vittnade hon inför den amerikanska kongressen i riksrättsprocessen mot Trump och det sex timmar långa förhöret avslutades med stående ovationer.

Under ed berättade hon om sin kamp mot den ukrainska korruptionen. Trots att hon enligt egen uppgift bara genomförde den amerikanska officiella politiken i Ukraina, ville presidenten bli av med henne. En av demokraternas frågor under förhöret var om hon, trots vad som inträffat skulle fortsätta sin kamp mot korruptionen. Ja, var hennes svar. 

 

Men hur kommer det sig att en amerikansk tidigare ambassadör som varit 33 i år i tjänst betraktar det som okontroversiellt att inför världens tv-kameror omtala att hon aktivt ”bekämpar” korruption i det land där hon är placerad, och att hon därmed genomför officiell amerikansk politik? Att denna kamp har lett till avskedanden inom den ukrainska statsapparaten och fått mäktiga krafter att reagera?

Vad som också framkommer är att den sedan i maj i år nyvalde ukrainske presidenten Volodmyr Zelensky inte var förtjust i Marie Yovanovitch ambassadörsskap. Jag är inte förvånad. Motsvarande agerande men kanske på andra områden från utländska sändebud i Sverige skulle väcka rättmätig förvåning såväl som ilska. 

 

Vid Andra Världskriget slut var USA inte bara en ekonomisk stormakt utan också en moralisk. Frihet, individens rätt och demokratiska värden inspirerade åtminstone delar av den amerikanska administrationen och politiken också under 1950- och 60-talen. Kalla krigets utbrott tydliggjorde de ideologiska skiljelinjerna.

Sedan dess, med början i den ”politiska krigföring” som började föras för att underminera Sovjetunionen i slutet av 40-talet med sabotage och infiltration som möjliga instrument, över engagemanget i Sydostasien och den dödsdömda krigföringen i Vietnam till invasionen i Irak, har det amerikanska moraliska kapitalet urholkats.

 

När därför Yovanovitch stolt vittnar om att hon såg som sin uppgift att bekämpa korruption i Ukraina kan det låta ädelmodigt, men handlar också, och framförallt, om att skapa en miljö för amerikanska ekonomiska intressen att verka i; inte direkt klandervärt men heller inget att hylla.

Framför tv-apparaterna och i webbsändningarna efterfrågar emellertid publiken ett drama med hjältar och skurkar. Marie Yovanovitch levererade det. Vad som egentligen har utspelat sig i Ukraina vet vi dock fortfarande mycket litet om.