Vägbeskrivningen vi får av Sofia Nykvist lyder: "fortsätt på den skumpiga traktorvägen, huset ligger mitt i hagen med den gula grinden." Och ja, hennes hus ligger på en liten kulle mitt i en hage. En vackert betad hage med mossiga stenar, där några får ligger och slappar i skuggan under träden och två nyfikna Welsh mountain-ponnys kommer till mötes. Fåren är Sofias och hennes sambo Jimmys, hästarna tillhör bonden de hyr av.

Sofias lilla torp en bit utanför Gnesta liknar en hel gård fast i miniatyrformat – här finns ett boningshus och flera uthus runt en gårdsplan, samt en välskött trädgård.

– Jag tycker det är lite Pettson över hela stället. Jag älskar Sven Nordqvists teckningar, de är min stilförebild, säger Sofia.

Artikelbild

| Sofia Nykvists torp ligger mitt i en hage en bit utanför Gnesta. ”Jag tycker det är lite Pettson över det”, säger Sofia.

Och det märks att hon har sinne för detaljer, överallt i trädgården och i huset finns små stilleben; en vas med blommor, några pumpor, en klase rönnbär eller en lykta på ett bord eller en bänk.

Går man in genom de guldockramålade dubbeldörrarna och genom farstun kommer man rätt in i husets hjärta, köket. Den mjuka värmen, doften och sprakandet från vedspisen skapar ett mys som inte går att mäta med något annat. Sofia tänder ljus och kokar kaffe i den lilla Kockumskannan.

– Köket är nog mitt favoritrum i huset. Jag tycker så mycket om pärlspontspanelen, jag skulle kunna ha det i hela huset. Ofta hör man i inredningspoddar att folk river sin pärlspont för att de tycker det är så fult – men jag älskar det.

På pärlsponten sitter tavlor, hyllor med blomkrukor, burkar, korgar och kaffekvarnar, krokar med handdukar och grytlappar. Golvet är täckt av trasmattor. Det här är inte ett minimalistiskt hem.

Artikelbild

| Sofia Nykvists torp ligger mitt i en hage en bit utanför Gnesta. ”Jag tycker det är lite Pettson över det”, säger Sofia.

– I inredningsreportage och på Instagram är hemmen ofta svala och avskalade i beige och grå färgskala, och det kan vara väldigt fint, men det är absolut inte min stil, säger Sofia och pekar på ett hörn av väggen mellan ett skåp och en vägghylla med en mjölkkanna på.

– Det där hörnet till exempel har jag stirrat mycket på, jag tycker det känns så kalt. Där skulle jag vilja sätta upp någonting på väggen.

Artikelbild

| Huset uppfördes 1911, men byggdes till på 1990-talet. Inredningen är mysig, här är ledord som avskalat och sobra färger långt borta.

Sofia hade från början tänkt måla om i köket, men beslutade sig för att låta bli.

– Någon annan har börjat skrapa väggarna så att flera färglager syns och jag tycker det är så vackert, det skvallrar om husets historia.

Artikelbild

| På hösten drar inredningen åt rött och brunt i köket. På bordet står en av årets sista buketter från trädgården.

Köket används ofta som sällskapsrum, trots att det finns ett vardagsrum intill.

– Har vi gäster så är det väldigt trivsamt att sitta här vid köksbordet. Vi har haft jättefina nyårsmiddagar här.

Artikelbild

| Sofia skyltar ofta om på sin favorithylla. Det mesta är pynt som aldrig används, men som ändå skänker stämning till köket.

Uttrycket i Sofias kök varierar över året, det är lätt att "skylta om" efter årstid, och hon gör det ofta utan att tänka på det.

– Man kan fånga årstiderna så bra här, på sommaren öppnar vi fönstren och tar in ängsblommor, på hösten går inredningen mer i rött och brunt och vi boar in oss. Det är otroligt tacksamt att julpynta i huset, det blir verkligen mysigt. Jag älskar att ställa ut marschaller i hela hagen när vi ska ha gäster.

Artikelbild

| ”Jag älskar att elda och hålla på och peta runt i elden” säger Sofia Nykvist om den mysiga vedspisen.

Huset byggdes 1911 och en utbyggnad tillkom på 1990-talet. Det är vinterbonat och en dusch finns, men ingen toalett – det är utedass som gäller året runt.

På den oisolerade ovanvåningen har Sofia Nykvist sin ateljé, och hon planerar också att montera en vävstol där.

Artikelbild

| En hylla ovanför köksdörren ger extra förvaring.

När hon flyttade in med sin dåvarande pojkvän i december 2011 hade hon aldrig bott i hus.

– Vi eldade i vedspisen med sur ved och det var fem grader i köket på morgonen. Det var mörkt och kallt, men väldigt romantiskt.

Artikelbild

| "Jag årstidspyntar en del, tar in blommor på sommaren och kvistar och granris på vintern”, säger Sofia Nykvist.

Då hade köket dalablå skåpluckor med handtag i furu samt en hemsk bänkskiva i fejk-marmor med ett stort hål i mitten. Bakom spis och diskbänk satt en skiva i kakelimitation.

– Jag kaklade väggen och målade om skåpen till knallgult, en plastfärg som jag rollade på, det tyckte jag var jättefint när jag var 21, skrattar Sofia, som så småningom sansade sig och målade om till grönt –  något hon fortfarande är väldigt nöjd med.

Mysigt är det ord som bäst beskriver köket. Trots att det finns massor av prylar känns det inte plottrigt eller överbelamrat.

– Jag älskar färg, form och komposition. Jag har utvecklat ett öga för det jag tycker om och vad som passar in. Vad man är förtjust i ändras ju över tid, men jag tycker att olika stilar kan passa ihop också.

I princip allt i köket är köpt på loppis eller auktion. När Sofia ser sig om kan hon bara hitta en sak som är köpt ny; vattenkokaren. Men även den går i retrostil.

– Vi har faktiskt beställt en ny fläkt till spisen också. Det blir årets nyköp.

Att bo på landet är att leva med årstiderna. På bordet i köket står en av årets sista buketter från trädgården med bland annat tagetes, aster, jätteverbena och solrosor. Snart är det dags att sätta in innerfönstren.

– På vintern hänger vi mattor för dörren för att isolera, och så eldar vi i vedspisen och i kaminen i vardagsrummet.

Grusvägen plogas på vintern, men vägen genom hagen skottar Sofia och Jimmy själva.

– När det har snöat på natten och man pulsar upp till bussen klockan sex på morgonen – då är man ganska varm när man kommer fram.