Ett par pigga ögon hälsar välkommen i dörren till villan i Berthåga. Maher Kanngo säger sig älska mat och matlagning, men hos den vältränade 49-åringen finns inga uppenbara tecken på medelåldershull. Han håller igång med jogging, men tävlade i brottning under uppväxten i Gottsunda.

– Jag började brottas när jag var tio år och det har format mig till den jag är. Det är idrotten som har gett mig min självkänsla, säger han och menar också att brottningen höll honom borta från kriminalitet och droger.

– Men jag måste ändå säga att Gottsunda var en helt underbar plats att växa upp på 80-talet, säger Maher Kanngo och hyllar sammanhållningen i kompisgänget och säger med eftertryck att fritidsgården i Gottsunda var ”jättebra”.

Artikelbild

| Maher Kanngo, kock.

Brottningskarriären tog slut i 17-årsåldern. Maher gick skadad under en period och sedan tog andra intressen tog över.

– I dag ångrar jag att jag slutade. Jag kan undra hur bra jag hade blivit om jag fortsatt, säger Maher Kanngo, som ansågs lovande och tillhörde de 5–6 bästa i Sverige i sin viktklass i 15-årsåldern.

Maher Kanngo har sju syskon och föräldrarna var palestinska flyktingar som 1976 kom till Sverige från Damaskus i Syrien. Han minns hur det doftade av mat hemma i köket på Stenhammars väg i Gottsunda.

– Matkulturen i vår familj går som en röd tråd mellan min mamma, pappa och alla mina syskon. Det enda vi snackar om är mat, mat, mat. Det har mest varit pappa och mina systrar som lagat, delvis eftersom mamma tidigt fick en stroke och blev halvsidesförlamad. Men jag var som barn med i köket och tittade på och fick grädda bröd i stället för att vara ute och leka med kompisarna.

Artikelbild

| Kocken Maher Kanngo, fyller 50 år. "Jag har uppnått det jag har haft som mål och tycker att min bästa tid i livet är nu", säger han.

Han utvecklade känslan för smaker och lukter, något Maher Kanngo senare haft stor nytta av som kock.

I 70- och 80-talets Uppsala fanns inte alla ingredienser att köpa till Mellanösterns rätter. Därför fick de släktingar som besökte hemlandet ofta beställningar inför resan.

– Jag kommer ihåg en gång i 10–12-årsåldern när mamma efter en resa kom hem med väskorna fyllda med grönsaker, kryddor och pistagenötter och alla bara utbrast ”ååh, äntligen!”.

När Maher Kanngo var i 25-årsåldern hade han provat på olika yrken. Men det var först efter att ha pluggat hotell- och turism i ett år i Malaga, och fått upp ögonen för den spanska matkulturen, som tanken kom att utbilda sig till kock. Hemma i Uppsala gick han en ettårig utbildning via arbetsförmedlingen och kände direkt att han hittat hem.

– Redan första dan när jag kom in i köket kände jag att ”det här är min plats, det här ska jag bli bra på”. Det var en intensiv och jättebra utbildning där man lärde sig kockyrket från grunden.

Där märkte han också att han hade en hel del gratis hemifrån när det gällde att hitta rätt smaker i köket.

Under en kort period i slutet av 90-talet jobbade han på restaurangbåten Matilda i Fyrisån och avverkade sedan sju år som lunchkock på Mammas Meze på Kungsgärdet. Svensk husmanskost ligger honom varmt om hjärtat, gärna med en liten orientalisk twist, något han utvecklade som lunchansvarig på Forno Romano i Svavagallerian under två år. Senaste jobbet var som kökschef för Gränby food court, men till hösten väntar nya – och än så länge hemliga – utmaningar.

Maher Kanngo beskriver sig själv som en rastlös person som gillar när det är full fart på jobbet. Men han har medvetet undvikit att jobba kvällstid.

– På mitt allra första kockjobb jobbade jag 15 timmar varje dag i tre månader. Efter det sa jag ”aldrig mer” till mig själv.

Många kockar vill inte laga mat hemma när de stått och lagat mat på jobbet. Så är det inte för Maher.

– För mig är det en fröjd att se att den mat jag bjuder på uppskattas, säger han och berättar entusiastisk att han bjudit in svärföräldrar, syskon och syskonbarn till en stor falafelfest kommande lördag.

– Jag är uppvuxen med att familjen träffas kring mat och det har alltid varit mitt mål att skaffa mig en plats där jag kan samla mina nära och kära.

I början av 1990-talet förlorade han båda föräldrarna med tre dagars mellanrum. Pappan fick en stroke och mamman dog av hjärtstillestånd några dagar senare. För Maher Kanngo har det gjort familjebanden ännu starkare.

– Jag tycker att min bästa tid i livet är nu, jag har en familj och jag har någonstans att bo. Förut tog alltid mina syskon hand om mig och nu känner jag att jag vill ge tillbaka.