– Jag har väl inga fläckar på kläderna?

Signe Lundqvist, ska snart fylla 109 år och granskar den rosa klänningen inför fotograferingen. Det vita håret är uppsatt med några hårspännen.

– Hon är mån om sitt utseende, säger barnbarnet Anneli Andersson och försäkrar Signe om att hon ser fin ut.

Artikelbild

| Signe Lundqvist tillsammans med barnbarnet Anneli Andersson.

Signe Lundqvist sätter sig i fåtöljen framför tv:n. Även om hon inte säger mycket ser hon nöjd ut.

– Hon gillar det sociala. Hon blir så himla glad när man kommer, säger Anneli Andersson som själv bor i Uppsala och ofta besöker sin mormor.

De har fin kontakt och hon förstår och läser av Signe, som numera inte hör så bra. Hon beskriver sin mormor som rak, okonstlad, snäll och omtänksam.

Signe Lundqvist är född i Uppsala 1910. Hon växte upp på en gård i Vangsby i Vänge som hennes far köpte 1904. Hon arbetade under många år som hemsamarit och var även engagerad Motorförarnas helnykterhetsförbund. Hon var ordförande i förbundets damklubb och engagerade sig i nykterhetsfrågan.

Artikelbild

| Signe Lundqvist, 109 år, har förlorat både sin man och två döttrar men hennes söner lever.

"Det är något gift som biter sig kvar i kroppen. Man måste vara stark och kunna säga "nu är det slut bara".", sa hon angående alkohol i en intervju med UNT 2015, inför sin 105-årsdag.

I nio år har hon bott på ett äldreboende på Svartbäcksgatan i Uppsala. Hon flyttade hit när hon fyllde 100 år. Fram tills dess hade hon klarat sig själv.

På sängen ligger ett lapptäcke i rosa och gröna toner. På bordet står en bukett tulpaner i matchande färger. Utanför fönstret har hon utsikt över Fyrisån.

På den vita byrån intill sängen står en pigtittare och fotografier på hennes man Harry, som inte är kvar i livet, deras fyra barn, två döttrar, som inte heller lever och två söner, varav en bor i Sundsvall och en i Uppsala. Sönernas sjömansdräkter och flickornas klänningar har Signe Lundqvist sytt själv.

Det knackar på dörren till hennes rum och vårdpersonalen påminner om att lunchen strax serveras.

– Ska inte ni äta? Ska ni gå hungriga då? frågar hon oss och tycker det är konstigt att bara hon ska äta.

– Hon har alltid varit mån om sin omgivning, en riktig matmor, säger Anneli Andersson och berättar att hennes mormor har tyckt om bakning, handarbete, har sytt mycket kläder och stickat raggsockor, samt tyckt om körsång.

När det är dags att bege sig mot matsalen lägger Signe Lundqvist en scarf på rullatorn och sätter sig på den. Sedan bär det av. Hon trampar på med fötterna så att rullatorn får upp en bra fart.

– Vissa dagar går hon själv, andra dagar använder hon rullatorn, det är lite olika, säger Anneli Andersson.

Signe Lundqvist har en bestämd plats vid ett bord i matsalen, precis som de andra boende, som tittar nyfiket på oss. När hon har satt sig vecklar hon ut en servett som hon skyddar klänningen med.

Anneli Andersson berättar att Signe tror att en anledning till att hon levt så länge beror på maten, att vi har bra mat att äta. En annan anledning skulle vara avhållsamheten från tobak och alkohol.

– Mormor brukar säga att hon har nått en så hög ålder för att hon inte rökt eller druckit alkohol.

Den 9 februari fyller Signe Lundqvist 109 år. Födelsedagen firar hon med familj, släkt och vänner från Stockholm och Sundsvall.

– Vi kommer vara här och fira med tårta och bullar, säger Anneli Andersson och tittar på mormor.

När Signe Lundqvist får frågan hur det känns att fylla 109, tvekar hon inte.

– Det är väl inget särskilt, säger hon, men ser lurig ut. Hon vet att det är få förunnat.