Gyula kom till Sverige 1956. Han hade som 20-åring just påbörjat agronomutbildningen i Budapest när Ungernrevolten inleddes i oktober 1956 som en protest mot det stalinistiska, ungerska kommunistpartiet och sovjettrupperna. Många studenter bildade Ungerska Studenters Förbund, som var oberoende från den officiella, kommunistiska studentorganisationen. Studenterna publicerade ett manifest med krav på industri- och jordbruksreformer, demokrati och yttrandefrihet. En studentdemonstration ledde till uppror och generalstrejk varvid Sovjet satte in Röda armén. Gyula lämnade kaoset och dödandet och kom till Jälla lantbruksskola utanför Uppsala.

Så småningom kom han in på på Ultuna och kunde fortsätta sin agronomutbildning. Uppvuxen med andra världskrigets livsmedelsbrist såg han betydelsen av att säkra högre skördar med hjälp av ny teknik och rätt användning av mineralgödsel. I stället för att analysera jorden och ”gissa” vad den kunde leverera, så analyserade han växternas blad under tillväxt för att se hur mycket som hade tagits upp och om det fanns brist eller en god försörjning. Denna kunskap blev grunden till dagens moderna gödsling med delade gödselgivor efter grödans behov i kombination med sensorer för växtanalys.

Han tyckte om att föreläsa och lade ner mycket tid på att förbereda dessa. Han ordnade demonstrationsodlingar för studenterna så att de kunde lära sig olika symptom hos växter som indikerar brist på växtnäring. En mycket uppskattad kurs var studieresan för nästan färdiga agronomer till Sveriges jordbruksbygder i norr och syd, väst och ost.

Gyula var en glad person som utstrålade värme, alltid vänlig. Han var en generös handledare för sina doktorander. Han hade alltid tid att lyssna på deras funderingar och diskuterade såväl små som stora utmaningar i forskningen. Han uppmuntrade dem att utveckla ett självständigt tänkande och var stolt när de hittade egna, framkomliga vägar också när det inte var den vägen han hade föreställt sig.