Bengt växte upp i Eskilstuna och kom i mitten av 1950-talet till Uppsala för att utbilda sig till svensklärare. Han avlade sin magisterexamen 1961 och undervisade en tid på olika skolstadier i och omkring Uppsala.

1967 återupptog han studierna i nordiska språk vid Uppsala universitet och blev fil.lic. 1972. Han hade då redan varit med om att inrätta forskningsavdelningen FUMS, med inriktning mot modern svenska, som han tidigt också blev föreståndare för. Med stöd av dåvarande HSFR och andra fonder skulle Bengt under en lång följd av år initiera och driva en rad uppmärksammade forskningsprojekt, som kom att göra FUMS till ett nav för sociolingvistisk forskning i Norden och som även lockade gästforskare från andra länder. 

Bengt var under en period universitetslektor i Umeå och anställd på Svenska språknämnden i Stockholm. Han återkom 1976 till Nordiska språk i Uppsala. Fyra år senare tillträdde han en HSFR-professur i sociolingvistik. Rådsprofessuren överfördes 1994 till Uppsala universitet. Där blev Bengt kvar till sin pensionering 2001.

Bengts forskningsintressen var mångskiftande och i ständig utveckling. Han inledde med stilistik och språkvård, blev sedan en av Sveriges främsta företrädare för den nya disciplinen sociolingvistik och förvandlade sig i mogen ålder till ledande samtals- och interaktionsforskare. Ett tema som han aldrig övergav var Eskilstunaspråkets sociala variation. Bengts vetenskapliga produktion imponerar och renderade honom Svenska Akademiens språkforskarpris 2015.

Två av Bengts fritidsintressen var musik och idrott; han utövade länge både körsång och motionslöpning. Som omtänksam chef för sin forskarstab startade han också en FUMS-kör och arrangerade, med familjen som funktionärer, årliga FUMS-mästerskap i orientering.

Vi är många som delar sorgen och saknaden efter en kär vän och en lysande forskare.