UNT når Helvi Roos i en taxi på väg till Anders Wiklöf.

Hallå? Hej Helvi! Grattis på högtidsdagen! Är du på väg nu?

– Tack, tack! Ja, en underbar resa har börjat. Jag ville komma hemifrån den dagen jag fyller 100 år. Båtresan har varit fantastisk, de spelade dragspel och sjöng för mig och jag fick champagne och choklad. Till och med kaptenen kom och gratulerade. Det är jättetrevligt att kunna njuta av detta vid den här åldern, säger Helvi Roos på klingande finlandssvenska.

Hur känner du inför att du om några minuter ska få träffa Anders Wiklöf och se hans konstsamling?

– Det ska bli så trevligt. Han är en konstsamlare som köpt konst som han verkligen tycker om. Så har min familj också gjort. Det ska bli så spännande, men nu är vi framme och jag måste kliva ur, säger Helvi Roos.

När UNT når Helvi Roos på telefon dagen

därpå är hon hemma igen i sin lägenhet i Uppsala, helt uppfylld av resan.

– Jag tror att det kommer att ta en vecka för mig att komma igång igen. Men jag mår toppen, jag har aldrig blivit uppvaktad på det sättet, det var fantastiskt. Anders Wiklöf mötte mig vid taxin med en stor blombukett, säger hon.

Helvi Roos kommer från en konst- och musikintresserad familj. Hennes föräldrar samlade också på konst som Wiklöf, inte främst för att investera utan för konstens skull, menar hon.

– Varför ska man samla konst i det privata hemmet bara för att visa att man har? Vi finländare har så mycket kultur, vi har fått mycket från Kalevala och jag är så himla glad över det. Finland betyder väldigt mycket för mig, säger Helvi Roos.

Helvi utbildade sig till sjuksköterska i Helsingfors på 1940-talet, och studerade sedan vidare till barnmorska. På 50-talet sökte hon en tjänst som distriktssköterska.

– Jag hade gift mig och hade ett barn, men jag ville ha ett jobb. Det var 20 som sökte tjänsten i Esbo, Hagalund, väster om Helsingfors, jag fick den och på det sättet fick vi även en bostad om tre rum och kök.

1967 blev hon änka, efter att maken dött i en hjärtinfarkt, bara 47 år gammal.

Men efter fyra år träffade hon av en händelse sin ungdomskärlek Björn-Erik Roos, på ett apotek.

– Vi hade träffats två gånger tidigare, på gatan i Helsingfors. När vi träffades av en händelse en tredje gång 1971, förstod vi att det var speciellt, säger hon.

Sommaren gick och till julen skickade han ett kort, på våren reste han till Helsingfors för hennes skull och året därpå gick flytten till Sverige och Göteborg.

De levde tillsammans fram till hans död 1994.

Konsthistorikern Gunilla Gunnarsson är god vän till Helvi, de lärde känna varandra när Helvi Roos gick konsthistoriska kurser för Gunilla på 1980-talet. Hon var också den som ordnade resan.

– I höstas meddelade Helvi mig att hon ville fira sin stora dag med att få se Anders Wiklöfs stora konstsamling. När han fick höra hennes livshistoria bjöd han in henne och hennes ”konstgäng”, totalt tretton personer. Helvi är en remarkabel kvinna, hon kör sin bil flera gånger i veckan för att uträtta ärenden. Varje år i maj packar hon bilen och tar färjan till Helsingfors, fortsätter till Lovisa och vidare ner på en smal grusväg till roddbåten, som grannen lagt ut. Båten packas och sedan ror hon över till sommarvistet på Vårdö i Finska viken, där hon bor hela sommaren, säger Gunilla Gunnarsson.

Men i år tänker Helvi Roos sälja, hon orkar inte längre packa och fixa. Och även om Finland är henne kärt är det i Uppsala hon bor.

– Finland är mitt födelseställe men Uppsala är mitt hem. Här ska jag leva och här ska jag dö, säger Helvi Roos.