Mitt emot frikyrkan Livets ord i utkanten av Uppsala, ligger kyrkans egna skolor, Ansgarskolorna. Vi har precis satt oss i Gunilla Johanssons nybyggda, ljusflödande lektionssal när det knackar på dörren.

– Jag har inga tepåsar kvar, säger hon rappt innan textilläraren som tittar in hinner säga något.

Det var inte tepåsar den här gången, läraren ville låna några muggar, eleverna får dricka te på textillektionerna samtidigt som de sitter och stickar.

Artikelbild

| Hem- och konsumentkunskapssalen i Livets ords skolas lokaler, är bara två år gammal. Gunilla Johansson undervisar där och trivs med ämnet och eleverna.

Lektionssalarna för de estetiska ämnena i skolan är nybyggda. I varje sal tronar ett träkors mitt på den bredaste väggen, uppsatt med distanser, klotsar mellan vägg och kors, så att det riktigt träder fram. De är centrala.

– Ja, det är de. Det är en kristen skola, säger Gunilla Johansson och hoppar upp på en bänk för fotografering.

Hon var 23 när hon flyttade till ett Ryssland som befann sig i efterdyningarna av Sovjetunionens fall. Först ett år i St Petersburg och därefter fyra och ett halvt år i Moskva på Livets ords församlings kontor. Där var hon administratör och även körledare och hon missionerade bland människor på arbetet och på gatan. 

– Man vill dela med sig av sin tro till andra människor, det är vad det bottnar i. Man träffade människor på jobbet och pratade med människor på stan. Det var lite vakuum i Ryssland då. Människor verkade trötta på det gamla systemet och var nyfikna och hungriga, de sökte något nytt, säger Gunilla Johansson. 

Hon har vuxit upp i den kristna pingströrelsen med en pappa som är lärare "i själen", säger hon och en mamma som är sjuksköterska. Gunilla Johansson sökte sig till Livets ord på 80-talet.

– Jag var hungrig, jag ville veta mer om tron och lära känna Gud bättre. Jag hade kompisar som gick på Bibelskolan här och jag började åka upp från Vingåker. Jag tyckte det var jättehärligt här jämfört med hemma i min egen kyrka där traditionen var så stark. Här var det mer liv, många fler ungdomar, jag tyckte jag fick så mycket.

Vad var det du fick?

– Det var fräscht, ungdomligt, mycket lovsång på mötena, hemma var det mest psalmsång. Jag lärde känna Bibeln på ett bättre sätt.

Hur då?

– Jag såg att Gud har en plan för mig och att jag verkligen har en uppgift i livet, vem jag var, jag såg det på ett tydligare sätt i Bibelskolan. Det var det som drog, som lockade mig, säger Gunilla Johansson.

Att undervisa i Ansgarskolorna skiljer sig inte nämnvärt från andra skolor enligt Gunilla Johansson. De håller en kort morgonsamling med bibelord varje dag och en gång i veckan hålls en skolgudstjänst som kallas värdegrundstimme, men den går att välja bort, enligt Gunilla Johansson.

Tidigare undervisade hon i engelska men för några år sedan vidareutbildade hon sig till hem- och konsumentkunskapslärare och hon strålar i kapp med de välputsade fläktkåporna i lektionssalen när hon berättar om sitt ämne.

– Det är livskunskap. Det är sånt alla behöver när de går ut härifrån till en djungel av dieter och tyckande, hur man ska hushålla med sin ekonomi, ta vara på matrester och sköta sin hälsa. Som kristen är det viktigt att ha miljöperspektivet, Gud säger i Bibeln att han har gett oss jorden för att vi ska förvalta och bevara den, det är i linje med samhället i dag, säger Gunilla Johansson.

Kyrkan och tron tar stor plats i hennes liv, både arbete och privat och hennes tre barn är elever på skolan. Den egna tid hon har efter att ha skjutsat barnen till och från aktiviteter ägnar hon gärna till kreativa sysslor som handarbete, trädgård och heminredning. Nu fyller hon 50 och hon tycker att hon har haft ett rikt liv, att drömma har hon inte tid till. 

– Jag är mitt uppe i barnaåren fortfarande, drömmar kanske kommer senare. Men jag vill att mitt liv ska lämna positiva avtryck, att jag har varit till uppmuntran för någon. Kanske att få resa lite mer också, säger Gunilla Johansson.