För många Enköpingsbor är namnet Vivianne Lötvik synonymt med politik. Helt rätt – Vivianne har som centerpolitiker avverkat två perioder i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och i ett par nämnder.

– När jag sedan blev rektor var det inte så lämpligt att vara partipolitiskt aktiv, men att ha politiska erfarenheter var definitivt en fördel. Skolan är en politiskt styrd organisation, och det gäller att vara hemma i beslutsgång och spelregler.

Första jobbet som skolledare, efter nio år som lärare i Lillkyrka, var på Gröna Dalen-skolan i Bålsta. Vivianne samlar på solskenshistorier. Den här är just från Bålsta:

– Förstaklassaren tyckte att grannen vid bordet i matsalen uppförde sig litet taffligt. Är också du ny här, frågade pojken. Ja, sa grannen. Jag är den nya biträdande rektorn. Ojdå, sa pojken. Då kan det gå illa.

Den nya skolledaren råkade just vara Vivianne. Helt ställd frågade hon pojken varför det inte skulle vara bra att vara rektor. Pojken svarade:

– Jo, bäst att du passar dig, till rektorns rum kommer man bara om man gjort något riktigt, riktigt fult.

Sjuåringen, som nu blivit litet äldre, kan ändå vara lugn. Vivianne Lötvik har aldrig ångrat sitt yrkesval, även om det satt långt inne att våga ta steget till lärarhögskolan.

– Jag hade alltid haft det där med lärarjobbet i bakhuvudet, något av en dröm faktiskt, men efter gymnasiet var jag rejält skoltrött. Eftersom jag gått ekonomisk linje var det naturligt att jobba inom ekonomi och distribution. Så blev det också och det på flera småföretag.

En dag hände det. Familjen bodde i Örsundsbro. Vivianne, då 38 år fyllda, var mamma till en åttaårig pojke.

– Med barn och familj hade jag slagit drömmen om att bli lärare ur hågen. I affären mötte jag biträdande rektorn på Örsundsbroskolan, vi pratade en stund och plötsligt sa hon: Du om någon borde vara lärare. Gör nu äntligen slag i saken!

2001 tog Vivianne sin examen på Lärarhögskolan i Uppsala.

– När andra sökte jobb under det sista året hade jag anställningen redan klar på Lillkyrkaskolan, där jag gjort min praktik. Här blev jag kvar i nio mycket fina år.

Mer eller mindre plötsligt började hon dock sakna delar av sitt tidigare yrke, att administrera, att jobba med ekonomi, ordning och reda.

– Följden blev att jag sökte ett jobb som biträdande rektor i Bålsta. Som skolledare får jag kombinera de delar jag saknade med att vara nära barnen, som ju ändå är det finaste som finns.

I dag när 60-årsdagen står för den berömda dörren, pendlar Vivianne Lötvik från hemmet i Enköping till en tjänst i Strängnäs som rektor för två skolor. Några planer på att återigen ändra yrkesinriktning har inte Vivianne:

– Många barn har det väldigt tufft. I skolan kan du göra skillnad varje dag. Jag vill att alla elever ska märka att jag som lärare och rektor verkligen bryr mig. Min belöning kan vara barnet som kommer rusande på morgonen bara för att få en kram.

Vivianne har gett sig själv ett löfte att leva upp till:

– Vänta inte på att något ska hända, för då blir inget gjort. Under uppväxten i Västerås gick jag i musikklass och nu har jag bestämt mig för att äntligen göra slag i saken. Nämligen att sjunga i en kyrkokör och ta ton på riktigt.