På friluftsmuseet Disagården, några kilometer utanför Uppsala, bränner solen på de röda timmerbodarna. I gräset springer höns omkring och pickar.

Här jobbar Belinda Hirvonen som är museipedagog och etnolog. Hon arbetar med att ge besökarna en inblick i livet här på 1800-talet. På söndag håller hon i en visning om hur det gick till när ungdomar blev kära i varandra.

– Visningen kommer handla om hur man visade sin kärlek och vad det fanns för olika ritualer, säger hon.

Artikelbild

| Belinda Hirvonen på Disagården berättar om allt från nattfrieri till trolldrycker i 1800-talets bondesamhälle.

Det var annorlunda på 1870-talet, då var det tabubelagt att visa romantiskt intresse öppet. Istället anordnades danser där ungdomarna kunde träffas. Spelmän spelade och brännvin dracks.

Utöver danskvällarna kunde ungdomar lära känna varandra genom nattfrieri.

– Nattfrieriet var som dåtidens dejting. Under dessa gavs enklare gåvor, så kallade känningar, av både flickor och pojkar. Gåvorna kunde ges till flera personer samtidigt, säger Belinda Hirvonen.

I en av kamrarna på Disagården, som är belägen upp för en smal trätrappa i övre delen av ett gårdshus, står två enkla sängar. På bordet ligger två gröna äpplen.

Artikelbild

| Belinda Hirvonen är etnolog och museipedagog.

– Under nattfrieriet gick drängarna upp hit till pigkammaren på natten. Där berättade de historier, bjöd på pipa, karameller eller möjligtvis en sup. I Småland var det vanligt att man ha med sig en kattunge, för att ha något att snacka om, säger Belinda Hirvonen.

Efter ett tag valde flickan den pojke hon tyckte skulle få stanna. Det kunde göras genom pojkarna slängde sina mössor på hennes säng och hon valde en av dem. Vem hon valde hade oftast inget med kärlek att göra – det var status och ekonomisk ställning som avgjorde.

Artikelbild

| Känningarna som gavs under nattfrieriet kunde till exempel vara äpplen.

Om tycke uppstod började den årslånga uppvaktningen. Då gav mannen friargåvor till kvinnan.

– Det var ofta arbetsredskap som mannen gjort själv, som till exempel en mangelbräda eller en skäktkniv. Redskapen kunde kvinnan använda i det dagliga arbetet och samtidigt visa upp för de andra kvinnorna.

Artikelbild

| Ett ljus och en kanna står uppdukade i heldagsstugan. Där anordades bland annat bröllopsfester.

Vad gjorde mannen om han inte kunde göra någon egen gåva?

– Då fanns det gåvor att köpa hos hantverkare.

Artikelbild

| Så här kunde en kammare se ut där pigorna eller drängarna sov.

Sett ur ett större perspektiv hade nattfrieriet en frigörande funktion.

– Nattfrieriet var ett sätt för ungdomarna att få styra över sitt val av partner, här i Uppland och i norra delen av landet. Det var inget kyrkan var särskilt glad i. De var rädda att det skulle leda till föräktenskapligt samlag, vilket ansågs vara en synd. Många i befolkningen tyckte dock att det var okej bara man gifte sig efteråt, säger Belinda Hirvonen.

Artikelbild

| Gårdsplanen mellan drängkammaren och bondens hus.

Om sex däremot inte följdes av äktenskap och kvinnan blev gravid, var det i huvudsak hon som straffades.

– Kvinnor som födde oäkta barn betraktades som horor och fick ett tufft liv med många sociala sanktioner.

Artikelbild

| Belinda Hirvonen berättar om hur vi dejtade på1800-talet.

Många gjorde sig därför av med oönskade barn. De kunde lämnas på barnhem eller till så kallade änglamakerskor i städerna.

På 1800-talet trodde man också att olika trolldrycker kunde hjälpa till att snärja ens älskade. Enligt den gamla folktron tillblandades kärleksdrycker av örter eller växter som ansågs alstra särskilt starka känslor. Något som kallades likhetsmagi.

– Kärleksört kunde blandas och ges till den man var förälskad i. Rotknölar, som liknar testiklar, ansågs vara bra för potensen, säger Belinda Hirvonen.

Det fanns också så kallade bönemän i socknen. Vilka kan liknas vid dåtidens matchmakers. De var personer med gott anseende som försökte para ihop olika personer i byn.