Rebecca Blomgren är en av sju ungdomar som bor på HVB-hemmet Eleonoragården. Här har hon bott i snart ett år och har nu nått fas tre av fyra i sin behandling. En fas där ungdomarna får ta allt mer eget ansvar och gör sig redo att flytta ut.

– Nu bor jag i utslussningslägenheten. Här får jag klara mig själv och sköta mitt eget hushåll med matlagning och tvätt.

Den 19 april flyttar Rebecca hem till sin mamma.

Artikelbild

| 18-åriga Rebecca har kommit så långt i sin behandling att hon bor i utslussningslägenheten, där hon får sköta sitt eget hushåll. ”När jag först kom hit trodde jag att jag skulle tvingas bo här för evigt. Nu har jag kommit så långt att jag fått ett utflyttningsdatum!”

– När jag först kom hit trodde jag att jag skulle tvingas bo här för evigt. Att bo på HVB-hem såg jag som ett straff. Jag tänkte att det var som ett fängelse för psyksjuka.

– Idag skulle jag säga att det är ett hjälpmedel att komma vidare för dem som haft det svårt. Jag uppmanar alla ungdomar som kommer hit att ta tillvara på tiden! Och nu trivs jag så bra att jag inte vill flytta.

Rebecca blev diagnostiserad med ADHD som 10-åring. Hon berättar att hon haft svårt med sin impulskontroll och tagit till svordomar och skrik när saker inte gått som hon vill.

Som 15-åring flyttade hon till sin pappa när mamman inte längre klarade av att ta hand om Rebecca som blivit alltmer utåtagerande.

Artikelbild

| Sofia Mård Vikman arbetar som behandlingspedagog på Eleonoragården och är Rebeccas kontaktperson. Fatima Alassaad är områdeschef för de sex HVB-boenden i Uppsala län som Humana/Tiangruppen driver.

– Pappa hade väldigt snäva regler och jag kände stor press på mig att vara en bra dotter som får höga betyg i skolan. Då ville jag bryta mig loss och gå min egen väg. Jag hamnade i dåligt umgänge och började ta droger och skolkade från skolan och blev avstängd.

– Hemma bråkade vi alltmer. Efter ett tag orkade jag inte mer utan drog.

Artikelbild

| Rebecca Blomgren och Fatima Alassaad.

Rebecca var borta i 10 dagar innan familjen hittade henne via en efterlysning på Facebook.

– Sen kom polisen och hämtade mig och jag fick bo i två olika jourhem innan jag blev placerad här.

Rebecca berättar att hon haft stor hjälp av rutinerna, psykologsamtalen och teckenekonomin på Eleonoragården. I teckenekonomin har hon motiverats till att uttrycka sig mer varierat.

– Jag har fått träna på att argumentera för min sak och är inte lika impulsiv längre.

I början ville Rebecca inte alls prata med en psykolog, men idag ser hon att det haft effekt.

– Nu är jag och psykologen best friends forever! Han ger mig jättebra tips på hur jag ska tänka i vardagen och hur jag ska hantera personer i min omgivning.

Rebecca ser ljust på framtiden och har siktet inställt på att studera klart sin pågående utbildning till undersköterska.

– Målet är att bli obducent. Så efter gymnasiet ska jag utbilda mig till läkare och sen specialisera mig. Det är coolt att kunna så mycket om kroppen som en obducent kan!