Det är lätt att bli nojig inför ett samtal med en av Sveriges främsta experter på Rysslands underrättelseverksamhet. Underrättelsetjänsten har bland annat pekats ut som ansvarig för så kallade trollfabriker som försökt påverka den amerikanska presidentvalsrörelsen och misstänks för giftmordförsök på en avhoppad rysk agent och hans dotter i Storbritannien.

Jag börjar med att fråga om vi är buggade. Martin Kragh ser inte helt bekväm ut och svaret dröjer. Han snurrar på sin vigselring, kanske ett tecken på nervositet.

– Det kan man förstås inte veta. Men jag har inga indikationer på att vi skulle vara buggade här och nu. Men när det gäller e-post och mobiltelefoni så har jag kommit att iaktta en viss försiktighet. Jag har blivit medveten om vilken skada som kan åstadkommas med cyberintrång och andra typer av elektronisk övervakning, säger han lugnt och förvarnar mig samtidigt om att andra journalister som skrivit om hans fall blivit utsatta för internettroll och rena kapningar av konton på sociala medier.

Artikelbild

| Mordhotad, trakasserad, anklagad för att vara brittisk spion och anmäld och friad för forskningsfusk. Det har stormat kring Uppsalaforskaren Martin Kragh sedan januari 2017.

I sju år har Stockholmaren Martin Kragh varit anställd, i huvudsak på halvtid, vid Uppsala universitet. När SJ-pendeln bromsat in vid Resecentrum traskar han Bangårdsgatan rakt ner, svänger höger på Östra Ågatan och följer sedan Fyrisån till Gamla torget.

– Jag gillar att gå längs vattnet, säger han om promenaden som på knappt tio minuter för honom till hans arbetsplats på Institutet för Rysslands- och Eurasienstudier (Ires).

Vi har slagit oss ner ned i en soffgrupp högst upp i en modernt inredd vindsvåning med snedtak i forskningsinstitutets rymliga bibliotek. Väggarna är klädda av bokrader med olika internationella publikationer, många med ryska titlar. En grupp forskare sitter och fikar vid ett större seminariebord en bit bort och samtalar på engelska. Genom ett halvöppet vindsfönster syns Gamla torget och på andra sidan om den brusande Fyrisån bildar Upplandsmuseet och Domkyrkan en tjusig och Uppsalatypisk fond.

På Uppsala universitet finns cirka 5 500 anställda lärare, forskarstuderande och forskare. Få, om ens någon, har hamnat i en liknande mediestorm som den 38-årige ekonomhistorikern och Rysslandsforskaren. Det har skrivits artiklar i alla rikstidningar, främst på debatt- och ledarsidor. Han har intervjuats i Sveriges Radio och SVT. I olika forum i sociala medier har diskussionen ofta varit hätsk och trollen har bidragit till att sänka nivån ytterligare.

Artikelbild

| "Jag mådde inget vidare och våren 2017 var skitjobbig", säger Martin Kragh.

Sedan Martin Kragh började kartlägga ryska påverkanskampanjer i Sverige har han utsatts för hot och trakasserier i två omgångar. Den första vågen inleddes i januari 2017, den andra började våren 2019. Det har handlat om mordhot och ofredanden från okända personer via mejl och sms om kvällarna. Anonyma konton på sociala medier och falska hemsidor som påstått att han är Nato-agent och hatar Ryssland. Även kolleger och journalister som anses försvara Kragh drabbades. Hoten har polisanmälts, men Martin Kragh duckar på frågan om Säkerhetspolisen (Säpo) är inkopplad.

En sökning av ”Martin Kragh” på sökmotorn Google ger dryga miljonen träffar. ”Ebba Busch Thor” får 200 000 färre, som en jämförelse. Men är Martin Kragh känd? Knappast.

Artikelbild

| I sju år har han varit anställd som forskare vid Uppsala universitet. Martin Kragh tycker om att hans arbetsplats i Uppsala ligger nära Fyrisån.

Den som befinner sig utanför den akademiska världen och inte heller följt den infekterade ”Martin Kragh-debatt”, som drog igång med buller och bång i januari 2017, har förmodligen ingen koll alls. Martin Kragh tycker att det är lika bra, han vill ha lugn och ro och ägna sig åt forskning och sin familj. Ändå är han tacksam över att i UNT få berätta hur han ser på det som hänt.

– Eftersom allt jag gör är öppet så är all diskussion kring min forskning välkommen. Men det som har hänt har ju inget med forskning att göra. Det har att göra med att det finns aktörer som uppenbarligen inte vill att det ska bedrivas en viss typ av forskning, säger han.

Historien börjar den 5 januari 2017 med att Martin Kragh och Sebastian Åsberg, då praktikant på Utrikespolitiska institutet, publicerar en forskningsartikel på internet för den vetenskapliga tidskriften Journal of Strategic Studies. Artikelns rubrik var ”Russia’sstrategy for influencethrough public diplomacy and activemeasures: the Swedish case” och fick under första dygnet oväntad spinn på internet.

– Det bara exploderade och den laddades ner 32 000 gånger under ett dygn. Den blev en av de tio mest lästa akademiska artiklarna i facktidskrifter i hela världen under 2017, säger han och skrattar åt siffrorna.

Att Donald Trump skulle tillträda som president för USA bara ett par veckor senare gjorde tajmingen perfekt.

Enligt Martin Kraghs egen beskrivning handlar artikeln i huvudsak om ryska påverkansoperationer mot Sverige efter annekteringen av Krim-halvön i Ukraina 2014. Studien fick genomslag i alla stora svenska medier, samt internationella som The Guardian och The New York Times. Till exempel lyftes den fram av brittiska tidningen The Economist som det första beviset på hur ryska trollfabriker och statsmedier systematiskt koordinerar och planterar falsk information, som man sedan försöker sprida internationellt.

En liten del, ungefär en halvsida text enligt Martin Kragh, nämner att Aftonbladets kultursida publicerat falska Ukrainakritiska påståenden som överensstämmer med propaganda från ryska statsmedier.

– Vi lade ingen större vikt vid det i vår artikel, men det tog en väldig snurr. Jag har inte räknat, men jag tror att Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg publicerade ett 15-tal artiklar om mig under två års tid. Hon blev väldigt upprörd.

Åsa Linderborg krävde att artikeln skulle avpubliceras från internet ”eftersom den är så ovetenskaplig och skamlös och ful i sina anklagelser”.

Även i UNT blev det debatt. Martin Kraghs forskarkolleger från Uppsala universitet reagerade starkt på Linderborgs kritik och gav i två inlägg sitt stöd för Kraghs forskning på UNT:s debattsida. Även två Kragh-kritiska debattinlägg publicerades, ett undertecknat av filmaren och vänsterdebattören Maj Wechselmann, samt miljö- och fredsaktivisten Tord Björk, vilka båda anonymt beskrivits som Putin-vänliga skribenter i studien. Och ett annat från Tom Andersson, utredare på myndigheten Trafikanalys, som skrivit debattartikeln i egenskap av privatperson och som under ett par års tid varit en av Kraghs fränaste kritiker.

Maj Wechselmann och Tom Andersson var dessutom två av sju personer som anmälde artikeln för forskningsfusk våren 2017. Artikeln friades av Uppsala universitet i september samma år.

Knappt två år senare tog det fart igen. Åsa Linderborg kallade senast i februari i år Martin Kragh för ett ”demokratisk problem”, bland annat eftersom han anklagat ”svenska journalister och fredsaktivister för att syssla med rysk propaganda”. Hon har också öppnat för möjligheten att han kan vara delaktig i en ”hemlig, statlig säkerhetsorganisation i Storbritannien” med syfte att sätta dit folk som sprider rysk propaganda. Brittisk spion, alltså.

Martin Kragh menar att just detta påstående är ett exempel på spridningen av rysk desinformation, ”kanske omedvetet men likväl återkommande”. Han anmälde Aftonbladet för förtal.

Justitiekanslern (JK), som är statens åklagare i tryck- och yttrandefrihetsmål, beslutade i maj att inte pröva ärendet, vilket var väntat eftersom JK mycket sällan drivit förtalsmål mot tidningar.

– Jag är besviken, men inte förvånad. Jag visste ju att ribban var väldigt hög, säger han och konstaterar att JK gör en annan bedömning om vad som är av intresse för allmänheten, säger Martin Kragh.

Ett stort antal forskare och publicister har kritiserat Aftonbladet Kultur för att föra fram påståenden om Martin Kraghs kopplingar till främmande makt utan några bevis.

Åsa Linderborg har i dag delvis backat från påståendet att Martin Kragh skulle vara spion. Andra faktauppgifter har korrigerats och Aftonbladet har avpublicerat en annan Kragh-kritisk debattartikel från Tom Andersson eftersom den innehöll faktafel. Även Martin Kragh har delvis backat och förtydligat att han inte menar att Linderborg medvetet spridit rysk desinformation.

Studien har också kritiserats från forskarhåll. Jesper Enbom och Erik Lindenius vid Umeå universitet kallar den för tendentiös och menar att artikeln innehåller ”halvsanningar och konspirationsteorier”. Martin Kragh menar att den kritiken bygger på missförstånd. Vissa formuleringar i artikeln har han förtydligat i efterhand, men han säger att slutsatserna i hans forskning är rätt i sak.

Borde inte redaktörerna för den vetenskapliga tidsskriften ha reagerat?

– Jo, absolut. Redaktörerna har nog läst artikeln på samma sätt som jag, men har ju i efterhand sagt ”oj, det där borde vi ha sett”. Det finns ju miljoner artiklar där ute som skulle kunna hårdgranskas. Om varje mening skulle vridas och vändas på så skulle man upptäcka exakt samma saker. Men det är inte det som är problemet, problemet är att reaktionerna på artikeln blev helt oproportionerliga.

Men är det inte rimligt att det ställs kritiska frågor kring artikeln?

– Jo, forskning ska och bör alltid kunna kritiseras. Forskningen utvecklas i dialog och blir bättre av att bli kritiserad. Men att artikeln blev så spridd gjorde ju också att vi fick frågor som jag aldrig kunde förutse.

Martin Kragh pratar lugnt om den tuffaste tiden. Samtidigt som hans andra dotter föddes, förlöst i juni 2017 hemma i badrummet eftersom de aldrig hann till sjukhuset, kände han att det fick vara nog. Han orkade inte med fler sömnlösa nätter och bestämde sig där och då för att sluta försöka bemöta allt som skrevs om honom. Han snurrar på vigselringen igen.

– Jag mådde inget vidare och våren 2017 var skitjobbig. Men när mediedrevet kom tillbaka den här våren var jag mycket mer förberedd. Jag har nog dels utvecklat lite hårdare hud och dels fått bättre förståelse för hur jag ska hantera sådana här påhopp. För tillfället känns det som att jag har lagt det där bakom mig. Det som får mig att må bra nu är att jag fokuserar på jobbet och familjen och det känner jag att jag kan göra.

Stödet från kolleger och hans chef Claes Levinsson på Uppsala universitet beskriver han som avgörande.

– Jag hade inte klarat mig utan det. Jag fick stöd på alla nivåer, allt från det personliga till den offentliga markering som kollegerna gjorde, säger han.

Martin Kraghs mamma är rysk-ukrainska och hans pappa svensk. De träffades i Moskva på 70-talet när pappan jobbade på Handelsbanken och flyttade sedan till Sverige, men skildes innan Martin föddes på Danderyds sjukhus 1980. Det blev många resor österut under uppväxten och Martin Kragh har på nära håll själv upplevt Rysslands förändring sedan kalla krigets dagar. På 90-talet fanns en utbredd fattigdom i landet, men han minns också optimismen efter Sovjetunionens fall 1991.

Under tonårstiden i Stockholm siktade han på en karriär som hiphop-dj och musikproducent. I början av 2000-talet bildades gruppen SpeechDefect och musikkarriären peakade med turnéer i Storbritannien och Japan. När Martin Kragh 24 år gammal kom in på Handelshögskolans forskarutbildning stod karriären och framtiden och vägde.

– Det var där som jag gjorde ett val. Det blev forskning, säger han utan ånger i rösten.

Den som planterade idén att han skulle bli Rysslandsforskare var Uppsalabon Håkan Lindgren, professor i ekonomisk historia vid Handelshögskolan.

– Jag var ju jättegrön och hade ingen koll. Håkan Lindgren spelade en viktig roll och det är jag väldigt tacksam för.

Vad är det egentligen som är roligt med att vara forskare?

– Ja, som du förstår så finns det inte en tråkig stund, säger Martin Kragh och ler sarkastiskt. Han fortsätter:

– Men jag känner mig lyckligt lottad som får jobba med mitt stora intresse i livet. Det är en otrolig ynnest.

MARTIN KRAGH OM ...

... spionskämt på jobbet: ”Tidigare saknade en av ytterdörrarna in till mitt jobb här i Uppsala handtag på utsidan. Jag brukar skämta om att det var dörren in till Batman-grottan eller MI6-dörren, eftersom det bara gick att komma ut, inte in.”

... att anmälas för forskningsfusk och sedan frias: ”De som låg bakom anmälningarna betraktar jag som troll som själva sprider rysk desinformation. Men anmälningarna måste man ändå ta på allvar och behandla med respekt, oavsett vem avsändaren är.”

... Ryssland om fem år: ”Då hoppas jag att det diskuteras helt andra frågor när det gäller Ryssland. Inte de här ganska deprimerade frågorna om landets negativa utveckling, giftmordförsök och cyberattacker. Jag tror att det kommer en vändning. Putin kommer inte att sitta kvar för alltid.”

... forskningens trovärdighet: ”Vi lever nu i en tid när forskning och folk med kompetens tas tillvara mindre och mindre. Synen på fakta förändras, polariseringen ökar och det känns som om allt ställs på sin spets. Vi har till exempel ännu inte hittat ett nytt förhållningssätt till ny teknologi och sociala medier och integrerat det i vårt samhällsliv.”

LÄS FLER SÖNDAGSINTERVJUER HÄR