Vi möts på ett café i Gränby centrum. Så här dags på dagen är cafélokalen tom, men ljudet från rullande kundvagnar hörs från våningen under.

– Jag kan inte stänga ute ljudet. Jag hör det hela tiden. Samma sak med fågelkvitter. Andra tycker det är härligt med fåglar, men för mig är det bara jobbigt.

Sara berättar att alla hennes sinnen är extra känsliga.

Artikelbild

| – Jag valde att sätta mig med ryggen mot rummet nu. Annars hade jag inte kunnat koncentrera mig på vårt samtal. Att lyssna kräver mycket koncentration och jag blir störd av intryck som exempelvis glasögon.

– Jag valde att sätta mig med ryggen mot rummet nu. Annars hade jag inte kunnat koncentrera mig på vårt samtal. Att lyssna kräver mycket koncentration och jag blir störd av intryck som exempelvis glasögon.

Först när Saras barn genomgick en neuropsykiatrisk utredning, blev hon rekommenderad att själv utredas.

– För mig blev det en aha-upplevelse att få min diagnos. Alla bitar föll på plats. Att diagnostisera pojkar är inarbetat inom sjukvården. Men jag tror att det är många ”duktiga flickor” som liksom jag, överkompenserar för sina brister och inte upptäcks i tid.

Sara är även känslig för ljus, lukter, konsistens på mat och beröring. Hon kan inte ha parfym eller deodorant eller äta beskt eller surt. Helst skulle hon äta samma mat varje dag. På en skala från 0 –100 som används för att mäta arbetsminne och intelligens, ligger Sara i topp på intelligens, men i botten på arbetsminne. Det innebär att inlärda saker som att laga frukost eller städa är väldigt svårt och tar mycket energi, då hon inte har något minne av i vilken ordning saker ska utföras.

Artikelbild

| Sara gör dagliga anpassningar för att spara energi och orka med sin vardag.

– Autism delas in i typ 1–3 och jag känner många kvinnor som liksom jag har typ 1. Vi skiljer oss från männen. Ingen ser på oss att vi har autism. Vi har inte någon ryckig motorik eller svårt att titta folk i ögonen.

Märkte inte skolan av att du hade svårigheter?

– Jag hade högsta betyg i allt, så de tyckte väl inte att det var ett stort problem. I högstadiet orkade jag inte med alla intryck i klassrumsmiljön och skolkade mycket, men jag klarade betygen ändå.

Sara är mycket målinriktad. Hon har hittat egna lösningar för att klara skola, jobb och vardag med man och barn.

– Jag kom på att jag kunde koncentrera mig bättre i skolan om jag virkade. Så jag frågade mina lärare om jag fick virka på lektionerna och det fick jag.

Räddningen blev också att hon hittade en avlägsen toalett som ingen använde på skolan.

– Dit gick jag varje lunchrast och åt min matlåda och fick chans till återhämtning.

Tack vare dessa två lösningar klarade Sara gymnasiet.

– Nu har skolan ett helt annat tänk. Mitt barn får sitta avskärmad bakom en bokhylla i klassrummet och använda hörselkåpor och lurar.

Att ha en begränsad pott med energi att hushålla med och fördela. Så beskriver Sara det, att leva med autism.

– Det finns ingen medicin du kan ta som vid ADHD, utan det handlar om rena livsstilsanpassningar.

Det har betytt mycket för Sara att få sin autismdiagnos. Den har gjort att hon förstår sig själv bättre och har lärt henne att hushålla med sin begränsade energi.

– Jag blir dränerad av att umgås med folk och somnar i bilen på vägen hem när vi träffat vänner. Länge tänkte jag att jag skulle kunna bli bra på det om jag bara övade. Men nu när jag lärt mig mer om min diagnos, har jag förstått att det inte är så, och jag har valt att dra ner på de sociala kontakterna.

För att återhämta sig efter en dag på jobbet ägnar sig Sara åt sitt specialintresse sci–fi.

– Jag stänger in mig i sovrummet med lurar och tittar på TV.

Andra anpassningar hon gjort för att klara vardagen är att följa ett dagligt schema, använda kom–i–håglappar och ha varje sak på sin plats. Hon arbetar också hemifrån två dagar i veckan.

– Mina arbetsrum är klädda med tyger för att stänga ute intrycken från fönster och glasväggar. Jag har också avskalad inredning hemma.

Under åren som gått har Sara drabbats av utmattningsdepressioner med 4–årsintervaller.

– Nu hoppas jag kunna undvika det framöver. Jag har fått mycket högre livskvalitet efter de anpassningar jag gjort. Och mitt mål är att fokusera på mina styrkor och göra så mycket anpassningar att mitt funktionshinder inte märks.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat