Många av Gottsundaborna som tidningen talar med dagen efter skjutningen pratar gärna, men vill inte uppge namn eller fotas. De är frustrerade över att polisen inte tar tag i problemen i tid. Några är rädda, för andra har skjutningar blivit vardagsmat.

– Jag är van, men kan förstå att folk är rädda. Jag har varit med om krig, det där skrämmer inte mig, säger en man som ringde polisen när han hörde flera skott avlossas under onsdagens skjutning.

Han är inte rädd, men tycker det är onödigt att stöta sig med gängen och vill inte vara med på bild eller uppge sitt riktiga namn. Han tycker ändå att polisens närvaro har blivit bättre, att de visar sig oftare i området och att det är positivt.

Artikelbild

| Gottsunda har återigen drabbats av en skjutning. Känslorna är många och blandade.

Andra vi talar med har en annan bild av polisens arbete och är frustrerade över att de inte tar tag i problemen i tid.

– Polisen känner till den här gruppen, jag förstår inte varför de väntar tills någon blir skjuten, säger en man.

Han och hans kamrat berättar om stökiga nätter och otrygghet.

– Mina barn skriker hela nätterna eftersom de inte kan sova, det är jobbigt.

Artikelbild

| I Gottsunda kyrka samlas människor för att tända ljus och prata.

Ingen av dem vill uppge namn eller vara med på bild.

– Jag kommer dö om ni fotar, säger den ena och skrattar.

Artikelbild

| Gottsunda kyrka är en lugn och trygg plats enligt Petra Söderberg.

I Gottsunda kyrka kan människor tända ljus med anledning av skjutningen. Men härinne är än så länge tomt på folk.

– Många brukar samlas här när det händer saker. Jag är aldrig orolig för min egen säkerhet när jag är i Gottsunda, men några av våra volontärer uttryckte oro i morse, säger Petra Söderberg, kafé- och volontäransvarig.

Artikelbild

| Braco Gacic har bott i Gottsunda 25 år. Han är inte orolig, men håller sig hemma kvällstid.

I kyrkan märker de sällan av skjutningarna.

– Men det känns som att det sker var och varannan dag. Människor som kommer hit är bekymrade och har ett stort behov av att prata, säger Petra Söderberg.

Artikelbild

| Nasir Mohamedige tycker att Gottsunda är otryggt och vill flytta därifrån.

Braco Gacic sitter och läser tidningen i biblioteket. Han har bott i Gottsunda centrum i 25 år och har aldrig känt sig rädd.

– Dagtid är det tryggt här. På kvällarna är jag hemma, säger han.

I biblioteket träffar vi också Goosh Ahmed och Nasir Mohamedige som befann sig här även under skjutningen. Ingen av dem vill bo kvar i Gottsunda, utan hoppas på att kunna flytta.

– Det här är värre än när jag bodde i Malmö. Där såg jag aldrig brinnande bilar. Det händer mycket i Gottsunda. Jag och min fru har en ettårig dotter, vi är oroliga. Det känns inte tryggt här, säger Nasir Mohamedige.