Juma Salihi flydde från Afghanistan till Turkiet när han bara var elva år gammal. När han kom till Sverige 2015 för att söka asyl saknade han legitimation och Migrationsverket bedömde då att han var 17 år gammal. Han anvisades till Norrtälje kommun men eftersom de inte hade en flyktingmottagning färdig fick han bo i Uppsala. Det var i början av oktober i år som han kom i kontakt med Uppsalabon Theo Blanco för första gången.

– Han kom in till mitt kontor på den äventyrsanläggning jag driver och sa att han ville köpa ett årskort. Han är väldigt intresserad av parkour och tyckte stället var fräckt, säger Theo Blanco.

Juma var dock osäker på hur de skulle göra med årskortet eftersom han inte visste om han skulle bli kvar i Uppsala. Inom kort skulle han fylla 18 år och då förändras förutsättningarna både vad gäller boende, skola och sjukvård.

– Han var så orolig över att han skulle bli förflyttad till någon annan stad och att han inte skulle kunna fortsätta studera här. Jag kunde se en glimt i ögat på killen, han ville verkligen göra rätt för sig och jag bestämde mig för att hjälpa honom.

Sagt och gjort, Theo erbjöd honom praktik som diskare på helgerna och när Juma fyllde 18 fick han flytta in hos Theos familj. Efter att ha praktiserat nästan en månad förklarade Juma att han egentligen var 16 år, men att hans pass som kunde bevisa detta hade blivit kvar i Turkiet när han lämnade landet för Sverige.

– Han befann sig i en väldigt utsatt situation i Istanbul och jobbade i princip gratis på en restaurang. Han kände sig fångad och stack, allt gick väldigt fort och i samband med det glömde han kvar sitt pass. Via kontakter till honom som var kvar i Turkiet har han försökt få det skickat till Sverige men det har inte gått eftersom myndighetsdokument inte får skickas mellan privatpersoner. Och det var ingen idé att lämna över det till konsulatet i Turkiet för då fanns risken att det hamnade på någon hylla i flera månader.

Juma kunde visa upp bilder han fått skickat på passet och han intygade att det var äkta.

– Jag insåg att om det är legitimt så har han chansen att bli kvar i Uppsala och fortsätta i skolan. Så jag köpte en flygbiljett till Turkiet för att hämta det.

Hur reagerade Juma?

– Jag var ju inte den förste som erbjudit mig att åka ner och hämta passet, så han vågade väl inte riktigt tro på det. Men när jag visade honom flygbiljetten blev han superglad.

Väl i Istanbul hade Theo bestämt möten med flera olika personer för vilka han fick förklara varför han gjorde detta och vad han hade för intentioner.

– Jag fick åka fram och tillbaka genom hela Istanbul. Två timmar innan flyget till Sverige skulle lyfta så fick jag äntligen passet i handen.

Och på tisdagen den 8 november möttes de på Arlanda där Theo kunde lämna över passet till Juma.

– Vi blev väldigt rörda båda två. Men det är han som är den riktiga hjälten, det har tagit honom fem år att ta sig hit helt på egen hand och det har inte varit någon enkel resa. Det är hemskt att han kan tvingas flytta efter att ha lyckats bygga upp något här i Uppsala, och det sorgligaste är att han knappast är ensam om att befinna sig i den här situationen, säger Theo.

På måndagen den 14 november gick Juma och hans tidigare gode man, Eva Eldh, och lämnade in passet till Migrationsverket i Uppsala.

– Nu kan vi inte göra mer än att vänta och hålla tummarna, säger Eva Eldh.

Om Migrationsverket gör bedömningen att passet är giltigt blir han på nytt anvisad en kommun och en god man. Han får då fortsätta att gå i skolan och den anvisade kommunen ansvarar för att ge honom ett boende. Det är alltså oavsett utgång oklart om han får stanna i Uppsala, men det är inte det primära för Juma, förklarar Eva Eldh.

– Det viktigaste för honom är att få vara kvar i Sverige. Han är så lycklig att det inte är klokt. Han vill kunna stanna här, skaffa en utbildning och kunna betala tillbaka det Sverige gett honom.