debatt Lördagen den 25 november besökte jag Konsthall Märsta för ett vernissage jag sett fram emot. Shaun Tan är en av världens främsta barnboksillustratörer som 2011 tilldelades Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

En makalös konstnär och illustratör som förtrollar med sina bilder och fina berättelser och på samma gång knyter an till vår verklighet i dag.

Det tar tid att bygga kulturell verksamhet och jag tycker att vår relativt nya konsthall på kort tid visat vad den går för. Man har presenterat en fin blandning av lokala och etablerade konstnärer, och personligen har det varit mycket allmänbildande.

Artikelbild

| Konsthall Märsta har presenterat en fin blandning av lokala och etablerade konstnärer, anser Anna-Karin Wetzig.

När jag 2011-–2014 satt i kommunens konstråd planerades det som bäst för att skapa denna viktiga institution. Jag var vid tillfället lite kritisk eftersom man inte riktigt kunde presentera ambitionerna, hur man skulle nå ut till publik och kommunens invånare, till exempel barnen.

Just detta har visat sig bli ett av konsthallens viktiga uppdrag, att presentera konstvärlden för våra barn i Sigtuna kommun. På ett finurligt, skickligt och pedagogiskt vis kan alla barn i kommunen få uppleva och utöva konst.

För mig finns inget finare än när vi demokratiskt fostrar nästa generation tillsammans, genom kommunalskatten förstås. Här kan man, genom att betrakta och uppleva rummet med konst, kanske möta en konstnär, få en ingång i bildvärlden och bildspråket. Slå hål på myter och konstiga värderingar kring konst och bild, för stora och små, här kan unga begripa hur man kan använda sin kreativitet från dagiskritor via graffiti till ett professionellt utövande som konstnär eller kanske bildlärare, lärare och så vidare.

Möjligheterna är många och mycket mer finns att göra. Det handlar alltså om folkbildning.

Just i dagarna läser jag om den nya budgeten där det i regnbågskoalitionens budgetförslag inte ryms en konsthall, vilket gör mig så ledsen. Hela Sigtuna kommun och framför allt Märsta blir fattig utan den och dess viktiga funktion. Folkbildning måste få kosta skattepengar. Annars blir delar i vår samhälle bara tillgängligt för vissa, vilket blir skevt och orättvist. Det förlorar vi alla på.